Sia februari 2008
För oss i Skogs- och Träfacket, tidigare Trä, Skogs och under en ganska lång period också Pappers, har Sia, Skogsindustriarbetaren, varit vår medlemstidning och informationsbärare.
I mer än sjuttio år har Sia speglat arbetslivet och vår fackliga vardag.
Sia har också ett mycket gott rykte utanför den fackliga världen. Inte minst beror det på den envisa satsningen på en kulturell profil med nyskrivna noveller, och dikter, ofta av medlemmarnas egna pennor, bok- och musikrecensioner.
Jag ska inte heller sticka under stol med, och det brukar redaktörerna på Sia vara snabba att påpeka med jämna mellanrum, att för många av våra medlemmar är Sia den enda regelbundna kontakt de har med sin fackliga organisation. Många medlemmar går sällan eller aldrig på fackliga möten, de deltar inte i vår studieverksamhet och de har inga förtroendeuppdrag.
Men de får ändå, varje månad, ett hum om hur deras fackliga organisation mår och fungerar, dels genom alla arbetsplatsreportage, dels genom täta rapporter om beslut i förbundsstyrelsen, förbundsrådet och på kongresserna.
Det här februarinumret av Sia är det sista i tidningens nuvarande form. I mars görs ett uppehåll, av tekniska skäl, och från och med april kommer den nya tidningen, Sia med Dagens Arbete, ut med sitt första nummer. Men jag vill poängtera att det på intet sätt handlar om att definitivt lägga ner Sia. Ja, den läggs ner i sin nuvarande form, men den återuppstår lika snabbt i en ny, spännande och förhoppningsvis ännu bättre form.
En anledning är givetvis de allt mer accelererande förhandlingarna om ett samgående mellan vårt förbund, Grafiska Fackförbundet och Pappers. Blir samgåendet av kommer den gemensamma förbundstidningen knappast kunna heta Skogsindustriarbetaren längre. Då skulle förmodligen grafikerna undra vad som hänt med deras fackliga identitet. Men det är en senare fråga.
Min personliga uppfattning är i alla fall helt glasklar: En bra och fungerande facklig organisation måste också ha en bra, fungerande, självständig och uppkäftig förbundstidning, en tidning som hela tiden står på egna ben och som lika ihärdigt granska de egna ägarna, förbundet, som de granskar förbundets motparter. Därför har det heller aldrig från vår sida diskuterats något annat upplägg än att tidningens chefredaktör också ska vara dess ansvarige utgivare.
Den amerikanske författaren Mark Twain fick en gång läsa sin egen dödsruna i en tidning. Han log förtjust och skickade ett telegram till tidningens chefredaktör: ”Ryktet om min död är betydligt överdrivet!”
Detsamma gäller Sia. Den gamla Sia dör, men den nya, Sia med Dagens Arbete, återuppstår omgående!
Eller som redaktionen envetet brukar påpeka på näst sista sidan: Äventyret fortsätter!
Kjell Dahlström
Förbundsordförande
