Strax efter att Göran Persson tillträtt som statsminister, höll han ett mycket uppmärksammat tal på en konferens i Norrköping.
Där skisserade han, för första gången, visionen, drömmen om det gröna folkhemmet.
Trä skulle bli det dominerande byggnadsmaterialet. Bostadshus, kongresslokaler, idrottshallar och broar skulle byggas i trä. Ett arbete som också påbörjats och som så här långt varit framgångsrikt.
Dessutom skulle oformliga betongkolosser aldrig mer resa sig runt våra städer och samhällen. De som redan fanns skulle, om inte raseras så i alla fall byggas om. Bränsle- och energipolitiken skulle läggas om radikalt. Etanolfabriker skulle växa upp. Sverige skulle gradvis, och effektivt, frigöra sig från oljeberoendet.
Talet var ljuv musik för oss ”trägnagare”, medlemmarna i Sveriges grönaste fackförbund.
Tyvärr blev många av de teorierna och visionerna inte genomförda. Göran Persson och hans regering fick andra, kanske mera krassa och, som de bedömde det, viktigare arbetsuppgifter som måste prioriteras.
Men ambitionerna fanns och frågorna som togs upp i Norrköpingstalet har inte blivit mindre angelägna. Dessvärre har alliansregeringen nu lagt en rejält tung och död hand över allt som påminner om miljöpolitik och klimathänsyn. Det duger inte att som statsminister Reinfeldt hänvisa till att andra måste göra något innan vi själva gör något åt miljöfrågorna. Tänk om alla länders regeringar resonerar likadant vilken fullständig katastrof vi står inför. Sedan finns den sedvanliga övertron på att den ”allsmäktiga marknaden” ska lösa alla problem. Med ett undantag. Det tycks inte som om dom vågar slopa skyddstullarna på etanol, bl a brasiliansk, för att den vägen få en fungerande marknad och ett minskat oljeberoende. Varför? Är det mäktiga skogsägares, eller oljeproducenters, intressen som ska skyddas, eller vad är på gång?
Dessutom verkar det som om regeringen inte inser, eller vill inse, skogens oerhörda betydelse i både klimat- och miljöhänseende.
För att uttrycka det kort: Ju mer skogen växer och ju mer skogsprodukter vi använder, desto bättre är det för klimatet och miljön.
Vad vi nu snarast behöver är en rejäl dialog om hur skogsråvaran ska användas. Skapas den största samhällsnyttan av vår modell; Vidareförädla först och bränn sedan - eller ska vi ha det på något annat vis?
Skogsprodukterna bidrar till att dämpa växthuseffekten. De fungerar som kolsänkor under hela sin livstid och om vi först vidareförädlar träet och sedan bränner det ger det minst påverkan på klimatet. Då uppstår en effekt som till och med en högerregering borde kunna ta till sig: Det finns alltså ingen konflikt mellan skogsbrukets produktions- och miljömål. Produktionsmålet blir ett miljömål i sig!
När man diskuterar miljöfrågor så måste det också tas hänsyn till dem som arbetar inom näringen. Det är definitivt dags att sätta ner foten och säga stopp och belägg för gifthanteringen i skogen. Tillstånden att använda plantgifter går ut i år och möjligheterna till dispens ska vara helt borta 1 januari 2010.
Men nu flaggar Kemikalieinspektionen för dels en ytterligare förlängning av tiden för att använda bekämpningsmedel i skogsbruket, dels för en dubblering av antalet tillåtna preparat.
Nu får det vara nog! Man kan inte fortsätta att äventyra människors hälsa hur länge som helst. Det handlar inte om brist på alternativ. De finns. Det handlar i stället om minsta motståndets lag, om brist på vilja! Om att ekonomiska hänsyn tas före hänsyn till människors hälsa. Det har hänt förut, se bara på asbesthanteringen, och det kan vara på väg att hända igen.
Ända sedan tidigt 70-tal har landets skogsarbetare krävt ett giftfritt skogsbruk. Ett krav som ännu inte är uppfyllt och som kan dröja ännu längre att uppnå än vad som är rimligt.
I undersökningar har 70 procent av dem som arbetar med skogsplantering uppgett att de känner oro när de går till jobbet. Bara det borde vara ett tillräckligt argument för att inte ge ytterligare dispenser för giftanvändning. Men berörda myndigheter och intressenter rycker bara på axlarna.
Det kan vi på inga villkor acceptera!
Vårt krav om ett helt giftfritt skogsbruk är utan appell!
Kjell Dahlström
Förbundsordförande
