Facket måste synas

Skriv ut

Sia med Dagens Arbete juli/augusti 2008

När jag skriver det här, pågår fortfarande LO-kongressen. Wanja har just blivit omvald och hon får ständigt frågor av journalisterna om medlemsraset i LO.

Wanja svarar det självklara: ”Vi i facket måste bli bättre på att värva medlemmar” och förklarar sig vara beredd att gå i spetsen för att vi ska bli fler. Det är bra att Wanja vill värva fler fackliga medlemmar men det är inte LOs roll att värva medlemmar på arbetsplatserna. Det ansvaret ligger på oss i respektive förbund.

Jag tycker att de övriga LO-förbunden borde titta på hur vi i Skogs- och Träfacket har gjort. Sedan något år tillbaka har vi ägnat oss åt något vi kallar facklig närvaro. Det innebär två saker: dels ska medlemmarna under året få träffa någon facklig förtroendevald, dels ska vi se till att varje arbetsplats följer den lönesättning som vi kommit överens om i avtalsförhandlingarna.

Det låter självklart, men under många år agerade vi i facket som självspelande pianon. Vi antog att folk blev medlemmar mer eller mindre på eget initiativ. Vi förhandlade också fram nya löner – men vi kontrollerade inte i tillräcklig omfattning att förhandlingsresultatet nådde till den enskilde medlemmen.

Facket syns aldrig, sa många medlemmar. Vårt svar var att facket, det är ju du det. Det är ju rätt i och för sig, men det räcker inte. Den som är medlem vill möta någon som har ett fackligt uppdrag, vill ha möjlighet att fråga om löner, försäkringar och arbetsmiljö. Kort sagt, medlemmarna vill att facket får ett ansikte.

Nu tycker jag att vi lyckas allt bättre med det. Inom ramen för förra årets ”fackliga närvaro” träffade vi 25 825 medlemmar. Till och med maj i år är motsvarande siffror 9 464.

2007 besökte vi 2 679 företag och i år har vi hittills haft förhandlingar på 735 företag och agitationsmöten på 944. Detta mödosamma, men roliga och nödvändiga, arbete gav oss 374 nya medlemmar förra året. I år har vi till och med maj fått 128 nya medlemmar.

En guldkant är att vi förra året fick 153 nya förtroendevalda. Siffran för i år är hittills 165 nya!
De förtroendevalda är oljan som får vårt förbunds maskineri att fungera. Resultaten är verkligen glädjande och hoppfulla.

Något som inte gläder mig är att Pappers har valt att hoppa av det gemensamma arbetet att skapa ett nytt förbund tillsammans med oss och Grafikerna. Synd, tycker jag. Våra tre förbund har många gemensamma problem att brottas med men också många gemensamma möjligheter att tillvarata. Jag hoppas verkligen därför att vi kan hitta andra former för ett utvecklat samarbete med Pappers och vad vet vi om vad framtiden har i sitt sköte?

Som jag sa i början, skriver jag det här i början av juni, under LO-kongressen. När jag höjer blicken från kongresshandlingarna, är det lätt att tänka på den kommande semestern. Det har varit en intensiv vinter och vår. Nu längtar jag till den avkoppling som semestern kan ge. Jag byter utredningar och kongresstryck mot hammare och spik. Jag förändrar min tillvaro. Samma sak önskar jag också er. Gör något annorlunda och framför allt koppla av och vila ut.

Sedan ses vi efter sommaren. Då väntar vår egen kongress och de möjligheter den kan ge.

Vi hörs!