Sia januari 2008
Vi lämnar bakom oss ett år som började med hårda angrepp på den svenska välfärdsmodellen, med bland annat kraftiga försämringar för arbetslösa och sjuka och som avslutades med Vaxholmsdomen som EG-domstolen presenterade strax före jul. En dom som överraskade många eftersom den avlägsnade sig en hel del från de rekommendationer som EUs generaladvokat kommit med tidigare, och en dom som fick representanterna för Svenskt Näringsliv att gnugga händerna.
Med fraser om hur viktig domen var för att värna den fria rörligheten inom EU söker Svenskt Näringsliv dölja sin bubblande förtjusning över ett tillfälle att på allvar attackera – och helst skjuta i sank - den svenska modellen.
Sven Erik Österberg, vice ordförande i Arbetsmarknadsutskottet och medlem i vårt förbund, kräver att regeringen, med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin i spetsen, bekänner färg om den svenska modellen efter att Arbetsdomstolen sagt sitt. Det är bra!
I flera decennier har den svenska arbetsmarknaden präglats av att parterna själva reglerat villkoren genom kollektivavtal, en ordning som gjort oss närmast unika i Europa. Eftersom domen kan komma att rubba den ordningen –arbetsmarknadspolitiken kan komma att regleras av domstolar i stället för av arbetsmarknadens parter– måste regeringen nu, tydligt och en gång för alla, ta ställning.
Vi kräver att Littorin visar att han verkligen vill värna vår modell som han så ofta hävdar. Upp till bevis! Säger vi.
I skenet av händelserna 2007 har det arbete som genomfördes under ”Facklig närvaro” visat sig vara särskilt viktigt.
Vi hade, som du förhoppningsvis känner till, under 2007 ambitionen att genomföra ett längre medlemsmöte på alla arbetsplatser där förbundet hade medlemmar. Det var över 200 personer som ledde dessa möten, och närmare 26 000 deltog, och omdömena från såväl mötesledare som deltagare har varit enbart positiva. Flera mötesledare vittnar om att detta var det mest roliga och intressanta uppdrag som de har haft.
Utmaningen under 2008 handlar nu om att flytta fram våra positioner och göra en än bättre insats. Det handlar om kollektivavtalssystemets trovärdighet och i förlängningen om förbundets överlevnad. ”Facklig närvaro” har visat att fackföreningens grundidé håller och att det är viktigt att diskussionerna om meningen med föreningen fortsätter på medlemsmöten och kring fikaborden på våra arbetsplatser.
Vi har som förbund ett hektiskt år framför oss med höga ambitioner och högt uppsatta mål. Jag är övertygad om att vi tillsammans klarar av detta. Låt oss därför göra 2008 till det år då fler ”fattar facket” och att medlemssiffrorna åter ökar.
Kjell Dahlström
Förbundsordförande
