Ja, det var den sommaren och semestern det! Åtminstone nästan. Än har vi väl förhoppningsvis några veckor kvar innan vinterstormarna börjar gny. Annars har det väl varit som vanligt. En blandning av sol, stormar, skyfall, lågtrycksbanor och politiskt käbbel. Käbblets somriga hemort var som vanligt Almedalen på Gotland och Dagens Nyheter kunde rapportera hem till svenska folket om förkrossade direktörer från svenskt Näringsliv.
Förkrosselsen grundade sig på årets avtalsrörelse, som enligt de tårögda och lätt hulkande direktörerna blivit på tok för generös eftersom det förskräckliga facket drivit igenom sina krav mot arbetsgivarnas vilja!
En av arbetsgivarnas mera lojala springpojkar, ekonomiprofessorn Lars Calmfors, skyndade till undsättning. Årets avtalsrörelse var ”ett mindre sammanbrott”, sa han och tillade att ”det är farligt för facket att vara för framgångsrikt”, samt att rätten till fackliga sympatiåtgärder borde förbjudas.
Man häpnar!
Än mer häpnar man när det visar sig att Sacos ordförande, Anna Ekström, pläderar för att minska rätten till blockader och när det antyds att Vanja Lundby-Wedin skulle vara beredd att ompröva det 70 år gamla huvudavtalet, Saltsjöbadsöverenskommelsen, som är en grundpelare i svenskt fackligt liv.
Själv har jag emellertid oerhört svårt att tänka mig att LOs ordförande skulle bekräfta direktörernas dvärgalåt om att konflikträtten är ett problem på den svenska arbetsmarknaden.
Tvärtom var ju årets avtalsrörelse –bortsett från att direktörernas egen fasad brakade samman i samband med förhandlingarna om nytt avtal för Handels- en av de lugnaste på flera år. Ett par små, och begränsade, konflikter på byggmarknaden och en strejk bland de kabinanställda hos SAS var allt.
Vi upplevde ingen störtsjö av strejker och konflikter som trängde in tårögda representanter för Svenskt Näringsliv i ett hörn, darrande av skräck inför den framdundrande fackliga ångvälten.
Nej, direktörernas utspel är, som Aftonbladet uttryckte det, ett försök att laga något som verkligen inte är trasigt!
De skräckslagna direktörerna får nu hjälp av regeringen i annan fråga. De föreslår att öppna upp för fri arbetskraftsinvandring men ta bort arbetsmarknadsprövningen som varken ger AMS möjlighet att bedöma behovet eller facken möjlighet till att påverka.
Om det nu är så att löner, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor för den som invandrar för att arbeta ska motsvara vad som gäller för arbetstagare som redan finns i landet, varför är då regeringen och arbetsgivarna så måna om att facket inte ska få någon insyn? Kanske för att pressa ner löner?
I våra egna branscher är det främst skogsplanteringen som utförs av utländsk arbetskraft. Sedan skogsföretagen börjat använda utländsk arbetskraft har löneutvecklingen stagnerat trots att vi arbetat hårt för att ta tillvara de anställdas intressen.
De anställda har problem med språket och vet ofta inte vilka avtal som gäller och vilka rättigheter de har. Det händer därför att de utnyttjas av oseriösa företag som inte vill konkurrera på lika villkor och följa de avtal som finns.
Är det något vi behöver så är det ordning och reda på arbetsmarknaden och starka fackföreningar med inflytande.
Nu stundar hösten. För vår del innebär det fortsatt arbete inför extrakongressen om ett eventuellt samgående med Pappers och Grafikerna men också fortsatt strid för en anständig A-kassa, trygga kollektivavtal och, måhända, också en kamp för att säkra att andemeningen i Saltsjöbadsavtalet lever vidare!
Väl mött på barrikaderna!
Kjell Dahlström
Förbundsordförande
