4. Ett liv utan kollektivavtal

Skriv ut

Varför bildades fackföreningar?
Ursprungligen var det ett skyddsbehov som arbetarna hade. Ett skydd mot arbetsgivare för att förhindra att arbetare ställdes mot varandra. Grunden för att överhuvudtaget ha fackliga organisationer är således en gemensam insikt hos grupper av löntagare om de risker som det medför om löntagarna konkurrerar med varandra. Att slå vakt om kollektivavtalet handlar om att vi alla inser hur tillplattade vi kan bli som enskilda anställda om vi inte hade våra gemensamma fackliga organisationer och kollektivavtalen som grund att luta oss mot.

Så var det tidigare - kan det att bli så igen?
Innan vi fick systemet med kollektivavtal var det alltid den som begärde minst i lön och sämsta arbetsvillkoren som fick jobbet. Visst fick några jobb - men det var alltid arbetsgivaren som valde och vann i slutändan. Detta kan låta som en förgången tid, men faktum är att vi i Sverige i dag har många som är beredda att acceptera ganska mycket för att få ett jobb.

När arbetsgivare ställer den som jobbar inför valet att acceptera lägre lön och sämre arbetsvillkor eller uppsägning, så kommer den som ställs inför detta val alltid att välja jobbet. Självklart!

"Den som närmast berörs"
"En ny arbetsrätt bör utgå från dem som närmast berörs, d v s arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren". Det är ett favoritargument för arbetsgivarföreträdare och de krafter som vill urholka eller helt enkelt slopa kollektivavtalen. Möjligen kan detta fungera med den lilla elit av högutbildade specialister som företag i dag inte kan klara sig utan. Men vi får aldrig tro att företaget, ens om det har aldrig så goda ambitioner, sluter avtal med den enskilde skogsarbetaren, modellsnickaren, sågverksarbetaren eller ens dataoperatören. Det så vällovliga uttrycket "samförstånd" kommer förr eller senare att bytas ut mot "acceptera villkoren eller så får någon annan ta ditt jobb". Allting kan diskuteras utifrån arbetsgivarens perspektiv, när denne säger "Du får köpa mina villkor, eller så får någon annan chansen". Självklart innebär detta att i tider när det är ont om jobb, så kommer nivån på löner och anställningsvillkor att pressas nedåt.

Så påverkas din verklighet
Allt som inte står i lagen utan som bestäms i kollektivavtal kommer givetvis an på dig som enskild anställd när du förhandlar om dina arbetsvillkor. På en arbetsplats utan kollektivavtal finns inte längre någon garanti för att du får ut rätt lön, övertidsersättning, försäkringsskydd eller avtalspension. Inte ens din rätt till att ta ut raster när du arbetar eller din rätt att vara aktiv i facket är garanterad.

Flexibilitet
Ordet "flexibilitet" hör du säkert ofta i debatten. Detta hänger samman med att det påstås att arbetsrätten och kollektivavtalen hindrar den ekonomiska utvecklingen. Man säger att vi måste få en mer flexibel och avreglerad arbetsmarknad. En del talar om att småföretagen ska ha särskilda regler. Inte minst propagerar företrädare på den politiska högerkanten för fler jobb med låga löner. Mottot lyder: "Det är väl bättre att ha ett jobb med låg lön än inget jobb alls". Det här med "ökad flexibilitet" på arbetsmarknaden diskuteras i dag både i Sverige och internationellt som något av en lösning på den ekonomiska krisen. De grundläggande idéerna bakom dessa resonemang är både ekonomisk och maktpolitisk.

Löner hålls tillbaka
Rent ekonomiskt bygger dessa tankar på att villkoren för de arbetslösa försämras samtidigt som det i arbetsrätten öppnas för större konkurrens mellan arbetslösa och de som har jobb. Vid en situation med hög arbetslöshet (som på 90-talet) kommer det att medföra att lönerna hålls tillbaka eller till och med pressas nedåt.

Obalans i arbetslivet
Maktpolitiskt är tanken att försvaga de fackliga organisationernas möjligheter att förhindra denna konkurrens mellan de som har jobb och de som tvingats ut i arbetslöshet. För att nå fram till detta ska därför åstadkommas svagare kollektivavtal, lägre avtalslöner och sämre allmänna anställningsvillkor. Helt plötsligt är vi då i ett läge där arbetslösa tvingas att erbjuda sin arbetskraft till lägre lön och sämre villkor. Anställda på en arbetsplats kan tvingas att försämra sina villkor för att i konkurrens med andra arbetsplatser försöka att "rädda" de egna jobben.

"Gemensamma mål"
Det finns mycket i det som arbetsgivarföreträdare och den politiska högern säger som kan låta bra. "Gemensamma mål" är ett exempel, där de slår fast att det finns gemensamma intressen från både den enskilde arbetstagaren och företaget om att företaget ska gå med vinst, vara starkt i konkurrensen och växa, helst över hela världen. Det är bara det att medlen aldrig kan bli gemensamma.

Ju högre vinst ett företag anser att det bör ha för att vara tillräckligt attraktivt på börsen, ge tillräcklig utdelning till aktieägarna, tillräckligt hög VD-lön, vinstbonus och fallskärm, desto mer måste det pressa sig mot målet att minimera kostnaderna.

Löner och andra ersättningar för arbetsinsatser kan aldrig bli annat än kostnader, hur man än vrider och vänder på ord och begrepp. Lön är och förblir en kostnad för företaget som alltid ska minimeras, så medlen kan enligt vår uppfattning aldrig bli gemensamm