Sia med Dagens Arbete juni 2008
Nu är det en härlig tid! Tänk vilken förmån att bo i ett land med årstidsväxlingar. Så spännande, så omväxlande, och våren den fyller mig med glädje och förväntan.
Förväntan känner jag också inför den kommande LO-kongressen. Temat är ”Världens bästa jobb”. Alla som trivs med sitt jobb har egentligen världens bästa jobb. Vi producerar nyttigheter, bygger hus och möbler, ser barn växa upp i trygghet på dagis. Pusslet av olika jobb bygger ett starkt samhälle, ett samhälle att vara stolt över.
Men även om vi trivs på jobbet, har vi inte alltid den lön som vårt ansvar och engagemang skulle motivera. Många har inte heller inflytande på sitt jobb, inflytande som kan utveckla jobbet så att resultatet blir ännu bättre.
Även om vi har hunnit långt när det gäller fackligt inflytande på jobbet, finns det mycket mer att göra. På våra arbetsplatser har vi stolta medlemmar som vill förändra. Förändra sina egna jobb, men också tipsa arbetare i andra länder om hur vi kommit framåt när det gäller arbetsmiljö och inflytande. Har vi fått bort buller, damm och gifter i arbetsmiljön, ska vi också berätta om våra framgångar för fackliga kamrater i andra länder. Det har alla nytta av. Det är solidaritet i vardagsarbetet.
Ser vi framåt har vår förbundsstyrelse, och Grafikernas, beslutat att rekommendera sina kongresser att säga ja till ett samgående. Samgåendet i ett nytt storförbund innebär en del kompromisser, så är det alltid vid övergångar. Men på sikt blir det ett beslut som alla kommer att ha nytta av. Jag hoppas att Pappers också tar samma beslut.
För att kunna köra säkert framåt, krävs att man tittar i backspegeln. Tittar vi i den fackliga backspegeln, ser vi att Pappers en gång var en del av gamla Sågverksarbetareförbundet. 1921 bildade Pappers ett eget förbund, men fortsatte samarbetet i Träkartellen. Förbunden i Träkartellen tillhörde samma fackliga familj, bearbetade samma råvara och hade ofta samma arbetsgivarmotpart. Nu när strukturen på arbetsmarknaden kräver förändringar på den fackliga sidan, är det därför naturligt att familjen återförenas.
Ytterligare en backspegel: 1938 skrev LO och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) på ett huvudavtal, som reglerade hur arbetet mellan fack och arbetsgivare skulle skötas. Då fanns det ännu inget tjänstemannafack. Hade det funnits, hade de också varit med i förhandlingsarbetet. Det blev ett unikt avtal, den så kallade Saltsjöbadsöverenskommelsen. Den var så unik, att LO-ordföranden Arne Geijer och SAF-chefen Bertil Kugelberg långt senare tillsammans åkte runt i USA och berättade om den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det väckte både respekt och förundran.
Nu är det dags för förhandlingar om ett nytt huvudavtal. Jag tror och hoppas att arbetsgivarmotparten ska titta i backspegeln och se vilken nytta vårt land har haft av det regelverk som man då kom överens om. Regler som bland annat lyfte fram vikten av kollektivavtalen och som alla inblandade parter måste stå upp för.
Det är en fråga som blivit allt mer angelägen i en tid när gränser försvinner och arbetsmarknaden blir allt mer global.
Kollektivavtal medför ordning på arbetsmarknaden och ger rättvisare löner. Det har alla nytta av.
Kjell Dahlström
Förbundsordförande
